I går presenterade Linda vår nya virkskola! Roligt att så många av er verkar intresserade och sugna på att vara med!
Dagens blogginlägg går också i virkningen tecken… Jag tänkte nämligen berätta lite om virkningens historia!
Virkning som hantverk är ”yngre” än stickningen. Hur tekniken uppstod är inte riktigt klargjort men det finns teorier om att den utvecklades ur tambursömmen eller uppstod i klostren där nunnor utförde vackra spetsarbeten med hjälp av virknål och garn.
I slutet av 1700-talet spred sig virkningen bland den Europeiska adeln. Under 1800-talet kom tekniken till Sverige – man virkade vackra arbeten i flerfärgsvirkning oftast utan att vända efter varven. Istället virkades ett varv från höger till vänster färdigt, sedan tog man av garnet och började om från samma sida igen.
Det var vanligt att virkmönster lärdes ut och fördes vidare genom att man istället för att skriva ned mönster, virkade små provlappar som sedan samlades i ett slags mönsterbibliotek. (Detta för mina tankar till de slöjdpärmar från första halvan av 1900-talet som ofta innehöll flera sidor med små virkade provlappar i olika tekniker. Någon som äger en sådan?)
Inom hemslöjdsrörelsen i Sverige var tekniken länge ogillad och en av rörelsens grundare Lilli Zickerman beskrev tekniken som förkastlig eftersom man kunde utföra den halvliggandes. Nuförtiden betraktar vi väl snarast möjligheten till halvliggande i soffa som en fördel;) Eller hur?
Under 1900-talet publicerades fler och fler virkmönster i tidsskrifter och böcker. Hemtextilier som överkast, dukar, kuddar och filtar har varit populära virkprojekt. Men under vissa perioder har också hela klädesplagg virkats – som till exempel på 1960-talet när man virkade allt från klänningar och bikinis – till shorts och slipsar!
Under de senaste fem-tio åren har virkningens popularitet bara ökat! I takt med att amigurumis gjort sitt intåg i Sverige och att mormorsrutor har blivit högsta mode har fler och fler plockat upp virknålarna!
Vi på Järbo Garn hoppas förstås att det ska fortsätta så!:)
